I måndags åkte vi iväg till Pamukkale på en 2-dagarstur, äntligen kan vi väl säga. Vi hade gruvat oss för den långa bussresan, och visst var den lång men med flera bensträckare och fikapauser gick det bra. Det var en plats helt värd att besöka, den tillhör ju även ett av våra världsarv. Klipporna var fantastiska, naturligtvis, och vyerna helt underbara. Det fläktade skönt, att bara sitta i en av de alla trädlundarna i skuggan var en lisa för själen.
Nästa dag åkte vi iväg till en annan, tydligen känd, by/samhälle där de hade en varm källa som kom fram med 60-gradigt vatten. Peter tog även ett ledband där. Under hemresan gjorde vi flera stopp, två av dem på fabriker. Den ena tillverkade saker av onyx och marmor och i den andra visade de hur kvinnorna sitter och knyter mattor. Dessa kvinnor har en makalös fingerfärdighet, undrar bara hur deras ryggar mår..
